Tankar om matlådor och mikrovågsugnar

De senaste dagarna har undertecknad haft med sig matlåda till universitetet. Detta gav uppskov till både sociologiska och genusrelaterade frågor. Då universitetet har ett begränsat antal mikrovågsugnar(var av hälften är ur funktion) dras man då in en kamp där det krävs snabbhet för att få tag i en mikro att värma sin mat i. Det är vara mycket intressant att notera hur man(inklusive undertecknad) beter sig i denna situation. När man väl får värma sin mat så står man kvar alldeles intill mikrovågsugnen(är man rädd att någon ska sno den?). Detta gör att flera mikrovågsugnar inte används då de som står längre bak och väntar inte ser att det finns någon ledig mikro, ovanför eller under de som används. Man kan även konstatera att det är allmänt oroligt kring mikrovågsugnarna. Jag har funderat kring frågan varför det är det är så oroligt. Jag tror det beror på det faktum att mikrovågsugnarna står i bredd och på höjden, vilket omöjliggör ett fungerande kösystem. Och utan kösystem vet vi inte hur vi ska bete oss?

Det är också intressant att notera att uppskattningsvis 90 procent av alla som värmer matlådor är kvinnor. Vad beror det på? Orkar män inte laga mat? Är det själva principen att värma mat i mikrovågsugn...?

Dagens fråga:

Blir Cesena ett nytt Vigo?

Har jantelagen förbjudit cykelns ringklocka?

Jag har ungefär 7 minuters promenad på gång och cykelbana ifrån den lilla studentlägenheten på Jakthornsgatan till Universitetet. Denna bana trafikeras ganska hårt av både fotgängare och cyklister som skyndar till universitetet för att studera(eller dricka kaffe?!) på morgnarna. Då jag själv är fotgängare har jag noterat hur ringklockan, som de flesta cyklar är utrustade med, används, eller snarare INTE används. Då många studenter är sällskapssjuka och går i en stor klunga på banan, finns det inget utrymme för en cyklist att cykla förbi. Om denne inte utnyttjar ringklockan, förstås. Det händer dock (nästan) aldrig. Cyklisten väljer hellre att i full karriär cykla förbi utanför(!) cykelbanan och riskera att antingen cykla in i exempelvis ett träd eller en trafikskylt eller välta pga de blöta höstlöven. Så frågan jag ställer mig är: Varför utsätta sig för denna livsfara när den kan undvikas på ett så enkelt sätt som att ringa i en klocka?

Svaret tror jag är att det inte är så enkelt att ringa i klockan. Då menar jag inte att de flesta människor är fysiskt oförmögna att använda klockan. Jag tror snarare det är svårt därför att man inte vill verka framfusig. Jantelagen inskränker nämligen möjligheten att ta för sig på många olika plan och frågan är om inte detta gäller även på cykelbanan?

Vad är marcus betraktelser?

På denna blogg ämnar jag publicera mina betraktelser av vardagliga samt aktuella händelser i jantelagens Sverige. Förhoppningsvis kommer jag kunna fylla spaltmeter med meningslösa men underhållande inlägg om hur det kan te sig min tillvaro. Jag ska försöka beskriva olika händelser ur ett något paradoxalt perspektiv. Jag kommer nämligen dels försöka förhålla mig nyanserad samtidigt som jag är aningen bitter. För att detta ska fungera tror jag att det krävs distans och en underförstådd ironi i bitterheten. Hoppas att detta kommer framgå!

//Mycket nöje